Som forskare rapporterar man väldigt sällan om det misslyckade. Ett lyckat forskningsresultat skrivs ner i relativt strikt artikelform, skickas in till vetenskaplig tidskrift och via tidskriften går den sedan ut på utvärdering hos andra forskare som i regel är anonyma.
Dessa återkommer med utlåtande och en redaktör avgör om man ska publicera direkt eller kanske komplettera studien med något. Artikeln kommer ut och andra forskare kan ta del av resultaten. Det är liksom dealen i forskarvärlden och en forskares kvalitet bedöms ofta utifrån dessa publikationers antal och kvalitet.
De negativa resultaten då, alla de där förbannade gångerna då forskaren ägnar månader åt något som visar sig vara en återvändsgränd? Nej de rapporteras i regel inte så det är frtt fram för hela världen att göra om forskarens misstag. Det här är lite av ett problem i forskarvärlden och det har gjorts försök med tidskrifter där negativa resultat ska publiceras, med vad jag förstår begränsad framgång. Vem sjutton vill läsa om misslyckanden?
Som ett litet undantag tänker jag skriva om gårdagens misslyckade kräftskiva. Jag vill inte ta åt mig riktigt av det här misslyckadet men det kanske finns saker jag borde ha vetat, som t ex vilken tid på året havskräftor är bäst.
Vi hittade ett par halvt bortglömda presentkort att handla för på Hambergs Fisk i Uppsala och vi bestämde oss för att ladda in en ordentlig kräftskiva, jag och frun. Vi hade en liten låda med insjökräftor som svärmor kokat men vi gjorde bedömningen att det var lite för lite mat så jag utnyttjade presentkorten till att köpa på mig ett kilo havskräftor att komplettera med. Havskräftor är mitt absoluta favoritskaldjur, de spöar t o m hummer när de är som bäst. Jag köpte också ett par bra ostar, en väldigt mogen brie och en ordentligt vällagrad appenzeller (ni vet sån som nästan luktar surströmming).
Vi dukade upp till kräftskiva och snapsen skulle fram. Tyvärr har vi vår bästa snaps liggande i stugan men jag har en hel del andra hemkryddade sorter stående hemma. Dels har jag pors, men den har inte stått tillräckligt länge. Jag har också en flaska med johannesört som jag gjorde förra sommaren. Johannesört är en klassiker och jag tänkte att Ulf Lundell väl inte kan ha fel så jag gjorde en liter av den sorter förra sommaren, endast kryddad med johannesört. När den var färsk så var den rent äcklig, vilket faktiskt är fallet med många snapssorter, så jag har låtit den stå. Ett år har den stått nu och den skulle minsann avnjutas till kräftorna. Snaps hälldes upp och jag tog bilder till bloggen.
Vad var det som misslyckades då? För det första och det absolut allvarligaste – havskräftorna var inte alls bra. Jag har en gång tidigare fått havskräftor som var så här – liksom torra och mjöliga i köttet. Smaken var det inget fel på alls men konsistensen förstörde upplevelsen totalt. Är det fel tid att köpa havskräftor? Jag har väldigt dålig koll på det. Kan det ha varit Hambergs fel?
En annan grej som misslyckades var snapsen. Den är fortfarande inte god och jag börjar misstänka att Lundell mest ville rimma på ”vört” när han kryddade sitt hembrända med johannesört. En liten positiv sak var att snapsen passade oväntat bra till den mogna brien. Det var en rolig upptäckt.
Vi käkade upp insjökräftorna och frös in havskräftorna, lommade in från balkongen och var besvikna. Havskräftorna kommer nu få delta i soppa eller dylikt istället och där kan de nog fungera så jag har inte kastat ut 390 spänn i onödan.
Ikväll blir det ett säkert kort och den rapporten kommer i morgon.