Rostbiff sous vide, kan det vara något det? Ja verkligen, bästa rostbiffen någonsin faktiskt. Sen några ord om vad man ska göra med den.
Ni vet väl att jag numer bloggar på Feeders, en blogg som jag och Mia Peterson byggt upp tillsammans. Där tar vi nördandet ytterligare en nivå och både Mia och jag har en massa sous vide-grejer på gång. Lättast har man koll på oss genom att följa vår Facebooksida. Hoppas vi ses där.
Jag har så vansinnigt mycket att skriva om nu så jag inte vet i vilken ände jag ska börja. Vi får börja här sen får jag helt enkelt posta lite oftare framöver.
Förra veckan fick jag för mig att jag skulle testa rostbiff med sous vide-teknik. Jag kör en liten bloggserie på sous vide och har två inlägg kvar, men det hindrar mig inte från att klämma emellan några rena sous vide-recept. I just den här bloggposten kommer jag skriva i löpande text då det inte känns så vettigt med ingredienslista.
Kött som lagas sous vide blir inte lika rosa som kött som lagas till samma temperatur på konventionella sätt, d v s en rostbiff som går till 55°C i mitten på vanligt sätt är rätt rejält blodig medan en som är gjord till 55°C sous vide bara är kraftigt rosa. Jag valde alltså 55°C för jag ville ha kvar rätt rejält med röd färg och jag ville laga den riktigt länge och då är det inte så vettigt att gå mycket lägre i temperatur (p g a bakterierisken, se den här länken).
Hur länge den ska köras är verkligen en smaksak. Mitt mål var att rostbiffen skulle hamna på macka i helgen som var och därför ville jag ha den otroligt mör. Rostbiff som inte är så himla mör kan också vara finemang men den är lurig att äta på macka då man riskerar ett satans helvete när man äter den och drar ur hela fyllningen i knät och sån skit. Jag valde 48 timmar. Så här i backspegeln så skulle jag ha kunnat valt 24-35 timmar istället då den nästan blev lite för mör. Jag vet att många människor älskar supermört kött så gör det som ni vill.
Att köra sous vide i 48 timmar kräver nästan riktigt sous vide-utrustning och småtrick som i den här bloggposten duger inte. Jag lovar att snart ta tag i min stora sous vide-utrustningspost och få lite mer sagt om vad man behöver för att använda sig av tekniken.
Rostbiff sous vide
Krydda en rostbiff med massor av salt, peppar och färska örter. Jag körde på körvel, mejram, timjan och oregano. Vakuumpacka den och se till att svetsningarna är okej.
Sätt ditt bad på 55°C och dundra ner köttet. Låt det ligga i 24-48 timmar beroende på hur du vill ha det. 48 timmar blir sjukt mört.
Ta sedan ut köttet ur påsen och stek yta på det i skirat smör på väldigt hög temperatur. Lägg in köttet i kylen i några timmar innan du börjar skära i det.
Skär upp, gärna med en vacker kniv. Titta lite på det. Andas in. Ta en bit. Ta en till bit. Titta på det. Andas in. Ta en till bit.
Rostbiff och potatissallad
Det är inte mycket att orda om. Jag gjorde potatissalladen från den här bloggposten och serverade den toppad med några skivor rostbiff. Här hade det varit godare med lite kortare lagad rostbiff som inte var fullt lika mör, men som sagt, mitt mål var mackorna som beskrivs härunder.
Rostbiff-, bacon- och ädelostmacka
Jag och två kompisar tillbringade helgen i min stuga i Hälsingland. Det var mycket mat, en hel del öl och bara allmänt trevligt, det kommer fler poster relaterade till det. På fredagen käkade vi den här mackan.
I baguette fylldes på med: majonnäs, isbergssallat, massor av rostbiffskivor, picklad rödlök, picklade vaxbönor, stekt hemgjord bacon, rödlök i skivor och några ordentliga skivor blåmögelost. Väldigt oäcklig macka som intogs med en skaplig hög pommes direkt från fritösen.
Ja det var väl det hela.