Det finns ett flertal sätt att få ett betyg på människorna i sin omgivning men inget så effektivt som att bedöma dem efter deras snapsvanor. Jag skulle vilja dela in dem i följande kategorier, möjligt att det finns fler:
1Jag tycker inte om snaps – De här människorna har fel och dem borde man inte bjuda på middag. I alla fall inte middag som tarvar snaps. Inget passar bättre till sill än en god lageröl och en snaps, så är det bara. Börjar någon mumla om vin så slå vederbörande i ansiktet med en ohyvlad bräda.
2OP är alltid gott – Ja OP är faktiskt alltid gott och lätt det säkraste kortet. Det går inte att tycka illa om en person som föredrar OP men det förvånar inte heller någon. Lite tråkiga personer som försöker passa in. Nästa sommar ska jag försöka göra en snaps som är väldigt OP-lik. Jag har några idéer.
3Hallands fläder är det typ saft? – Nej Halland fläder smakar inte saft alls. Den smakar i bästa fall lite blomstrigt. Egentligen ingen dålig snaps men jag har fått för mig att det är konverterade kategori-1-människor som dricker det. Det här är såna personer som lämnar ungefär 1/3 av snapsen kvar i glaset och är lite fega. Bär ofta cykelhjälm.
4Men Vodka Citron då, det är väl snaps? – Typiskt min morsa och farsa. Nej vodka citron är inte snaps. Det duger väl till nån drink antar jag men att sopa i sig det till sillen är värdelöst. Det här är egentligen kategori-1-personer som försöker dölja det. Falska människor helt enkelt.
5Vi vill ha Skåne – Det här måste man respektera. Generellt brukar man ju säga att det bara kommer dårskap och lera från Skåne men det finns något respektabelt över Skåne Akvavit. Det brukar handla om en genuin uppskattning av drycken. Förmodligen en smakintresserad människa eller något eländigt studentikost, man kan hoppas på det första.
6En besk tack – De som börjar dricka beska gör det nästan alltid för att vara märkvärdiga och tuffa. Jag gjorde det. Det säger så klart en hel del om en människa. Det kanske är samma människa som stod och hostade lungorna ur sig för att lära sig dra halsbloss från ett paket gula blend i 13-årsåldern. Samma person som köper en pocket med Tranströmer-dikter som aldrig läses. Rätt jobbiga jävlar. Efter ett tag lär man sig dock älska beska på riktigt och då duger inget annat. Man är säkerligen fortfarande jobbig, men man tycker i alla fall om det man dricker.
Jag gjorde två liter beska i juni. När den precis har filtrerats upp är den frisk och lite citrusaktig att dricka och många föredrar den precis så. Jag tycker att den blir som godast efter flasklagring i minst ett halvår. När den är runt två-tre månader är den rätt äcklig faktiskt. Här kommer mitt recept.
Du behöver
Tre rejäla kvistar mycket fräsch malört
1 msk hela kumminfrön
1 tsk ekologisk honung
1 liter ren sprit
Så här gör du
Malört kan vara ett helvete att hitta. Jag har en kollega vars föräldrar odlar den på sin kolonilott så jag får av dem varje år. I övrigt så är den väldigt lik gråbo, och faktiskt också nära släkt med densamma (också släkt med dragon).
Jag brukar använda en stor glasburk för den första delen. Lägg i allt i burken och låt stå i fyra dagar. Skaka lite på den varje dag. När fyra dagar har gott filtrerar du av spriten. Du kan inleda med kaffefilter men vill du ha den riktigt klar så måste du också filtrera genom någon typ av tyg. Tappa sedan upp den på flaska.
Lagra den mörkt på flaska och se hur färgen ändras. När den är färsk så är den nästan giftgrön, sen går den så sakteliga mot bärnstensfärgad på ett halvår. Jag gjorde två flaskor i år. På så sätt hoppas jag att året runt ha väl mogen snaps till sill och kräftor med mera.