Ni som följer bloggens facebooksida såg mig för lite drygt en vecka sedan tipsa om den här kniven till kanonpris på cleancut.se. Jag kunde inte låta bli att slå till själv trots att jag i princip inte alls behöver den.
Den hör till en knivserie som i sig inte är dyr; ordinariepriset på den här kniven var 500 kr och nu när det var rea såldes den för 300. Anledning till det låga priset är så klart att den är lite billigare tillverkad. Det är en väldigt rå kniv som är grovt utskuren och ganska långtifrån perfekt grundslipad. Är man som jag lite inne på att slipa själv så blir det dock en utmärkt övningskniv, sen tycker jag faktiskt att den är jävligt snygg också.
Det är inte en santoku som man är van att se den, här är den urkapad på ett mycket grövre sätt med skarpa kanter, dock är dess användning likadan som en santoku med rundad rygg. Det är med andra ord främst en grönsakskniv, som dock går utmärkt att använda till annat i köket. Den är alltså lite B i formen och lite halvrisigt slipad men det är ändå en bra kniv. Den har en för mig väldigt viktig egenskap i att bladet är förhållandevis tunt, vilket är något som man inte kan fixa till i efterhand med slipstenar, och stålet är dessutom väldigt bra. Kolstålet i kniven är Shirogami#2 eller som det kallas white#2, d v s samma stål som jag har i min nakiri. Nakirins blad är dock bra mycket mer arbetat – där har man polerat bort koroushin (den svarta råytan som bildas på stålet när kniven smids) och jobbat mycket mer med finishen. Den kniven är också avsevärt mycket dyrare.
Att det är en lågbudgetkniv märks också på handtaget som är i magnoliaträ med ett bolster av plast. Ingen höjdare egentligen men det återspeglar också japaners totala ointresse för vackra handtag. Där använder kockarna sin kniv tills handtaget går sönder och gör sedan ett nytt, stålet däremot sköts om som vore det ett ömtåligt barn. Jag gillar den filosofin även om jag så klart helst skulle vilja ha ett vackert handtag på den här.
Jag kommer använda den här kniven. Kanske främst för att träna slipning på mina våtslipstenar och genom detta förbättra eggen ordentligt. Sedan kommer jag troligen ge bort den som skitbesvärlig gå-bort-present. Att äga en kniv i white#2 är ingen dans på rosor. Det är få stål som kan ta en sån förbannat fin och vass egg men den blir också väldigt snabbt slö så ägandet hänger lite på att man klarar av och framförallt orkar slipa.
Tyvärr såg jag nyss att kniven är slut. Jag har ingen aning om Cleancut kommer ta hem fler eller om det nu är kört. Hade ni följt bloggen på facebook så hade ni fått tipset tidigare. Fy fan vilken perfekt push för facebooksidan.
Ett litet tips förresten. Kom ihåg att olja in era knivars trähandtag med samma olje- och vaxblandning som man använder till skärbrädor. Handtagen kan faktiskt spricka.