Hemmakockande är som alla vet en materialsport, dyrare än både hockey och golf om man vill det. Man ska sitta och surfa på diverse fina saker och inbilla sig att man blir lycklig om man bara får ”den lilla lilla saken som är så fin”. …och det stämmer, man blir lycklig av det. I alla fall ett litet tag.
Folk som följer den här bloggen vet att jag är lite småintresserad av fina knivar (egentligen helt stört besatt). Mina favoriter är rena kolstålsknivar som är jobbiga att sköta. Som tur är så är kolstålsknivarna fantastiskt lätta att slipa så det är ingen konst att hålla dem rakbladsvassa om man bara ger dem lite kärlek då och då.
Jag har länge tittat efter en nakiri. Nakiri är en japansk grönsakskniv med nästan rektangulär bladform, alltså ingen spets. Den otränade knivbeundraren kanske tror att det är någon typ av yxa eller klyvare men det är det inte, det är en kniv. Nakiris har i regel tunna blad, vilket underlättar vid hantering av grönsaker. Den nästintill raka eggformen gör också kniven väldigt lämplig för intensivt hackande. Själv är jag inte speciellt duktig på att hacka saker fort. Varför skulle jag egentligen vara det? När har jag behov av att hacka saker fort egentligen då jag i regel bara lagar mat åt maximalt sex personer åt gången? Jag hackar långsamt och njuter av en vass och bra kniv istället.
I min jakt efter mina drömmars nakiri har jag haft fem krav som gjort det lite jobbigt att hitta lämplig kniv:
1. Den ska vara av kolstål
2. Den ska ha traditionellt japanskt grepp
3. Den ska vara erkänt bra
4. Den ska vara förbannat snygg
5. Den ska ha blanka sidor i ren kolstål som kan patineras snyggt.
Det sista kravet är väldigt svårt att få uppfyllt med en nakiri har det visat sig. De flesta jag tittat på har endera haft sån där svart råstålsyta (korouchi) eller också är de laminerade med ett par lager rostfritt på sidorna. Jag har så klart hittat en del kandidater men ingen i Sverige och ingen som känts helt perfekt.
Jag konsulterade min favoritknivhandlare Niclas på slipstenar.se rörande det här. Jag har skrivit om honom innan och NEJ jag är inte sponsrad av honom, jag råkar bara gilla småföretagare som brinner för det de säljer. Niclas säljer sedan innan Konosukes knivar och jag har redan köpt en kniv av det märket från honom (en Konosuke HD av semirostfritt stål). Konosuke gör väldigt fina knivar som är erkända av knivexperter världen runt. Niclas hittade precis det jag letade efter och har nu importerat några stycken. Visst fick jag vänta några veckor men oj vad värt det var. På det hela taget så tycker jag att man ska kontakta försäljarna personligen när man ska handla kniv. Det sållar bra försäljare från dåliga och de bra är ofta ruskigt hjälpsamma. Har man ett par krav man vill ha uppfyllda så går det ofta att ordna.
Kniven är som sagt en kolstålsnakiri. Den är tillverkad i det exklusiva kolstålet som går under namnet white#2. När det är helt opatinerat så är det förhållandevis vitt. White#2 är ett rent stål med väldigt lite andra legeringsämnen, vilket gör att det patinerar snabbt. Redan efter en lök hade jag fått början till patineringsmönster på kniven. Jag har inte haft kniven länge men jag ser att den här kommer patineras mycket och snabbt. Den kommer få utseendet jag är ute efter med en rå och samtidigt elegant patina på bladsidorna, otroligt passande för en nakiri. Om ni tittar på bilderna så ser ni en mörkare fläck på bladet, mot klacken. Det är stället där jag missade ta bort en liten flaga av vitlök i förrgår vid matlagningen. Flagan fick ligga där i fem minuter med en fläck i stålet som resultat. Jag älskar det och det känns som att materialet lever. Fläcken kommer få sällskap av fler fläckar och det kommer ge mig en knivyta som bara är min.
Greppet är ett traditionellt oktagonalt grepp och väldigt skönt. Vid första anblicken kan dessa grepp te sig obekväma, men man kan inte ha mer fel. De är ruskigt sköna att hålla i. Det är möjligt att en professionell restaurangslav som ska hacka 40 kg lök måste ha mer ergonomiska (fulare) grepp, men det behöver inte jag. Jag kan kosta på mig att välja vackra saker.
Kniven är otroligt vass från fabrik och kommer nog bli ännu vassare när jag ger mig på den med mina stenar. Själva bladformen gör också att den skär väldigt bra och den har det där sköna med kolstål som gör att inte saker fastnar lika mycket på sidorna som de gör med ett rostfritt stål. Jag är otroligt nöjd med kniven och det är så himla skönt att ha en kniv som är perfekt för alla lägen. Självklart så kan flera andra av mina knivar göra den här knivens jobb, men inte riktigt riktigt lika bra.
Vill ni ha en likadan så kan ni köpa den här. Det vill ni.