Igår käkade vi 80-talsklassikern ostfondue med inte så klassiska tillbehör. Det mest klassiska är ju bröd som man doppar i smeten och på sin höjd har man lite cornichoner och syltlök till. Då jag inte kan äta något gott bröd så kände jag att jag måste ha något annat att doppa i osten så det fick bli lite oxfilé och stekta champinjoner, även blomkål och broccoli.
För övrigt så ska ostfondue delas av två personer, inte fler. Vi har ingen fonduegryta så jag funderade på att åka till IKEA och köpa en men insåg sedan hur lite vi i själva verket kommer använda den. En relativt tjockbottnad kastrull stående ovanför några värmeljus duger utmärkt.
Det här behövs för två personer
Fonduesmeten
2 dl vitt vin. Se till att inte köpa för dåligt vin. Jag körde ett riesling i 80-kronorsklassen.
200 g gruyere, riven
200 g emmenthaler, riven
1 msk Kirsch (körsbärslikör)
1 krm nyriven muskot
1 krm nymald vitpeppar
1 tsk maizenaredning
Tillbehör
cornichoner
syltlökar
broccoli, lätt ångkokt
blomkål, lätt ångkokt
champinjoner, hela
smörstekta oxfilé, lätt stekt sedan tärnad
vitt surdegsbröd, till de som kan äta det
Gör så här
Börja med att förbereda tillbehören. Det är inte så mycket att orda om dem utan rätt rakt fram.
Värm upp vinet i en kastrull eller fonduegryta. Tillsätt den rivna osten under omrörning.
När du har en slät smet tillsätt maizena utrörd i Kirsch. Smaka av med muskot och vitpeppar. Ställa kastrullen på värmning på något sätt på bordet.
Vi drack två Riesling till det maten (nej vi drack inte upp dem, har mycket kvar till i kväll) efter tips från Bergs Lars Hansson, innehavare av Smakbloggen. Vinerna ifråga var Riesling Sauvage (varu nr 5899, 109 kr) och Terra Montosa Riesling (varu nr 5818, 199 kr), båda från George Breuer. Kul med lite miniatyrvinprovning till maten. Fondue är alldeles utmärkt mat till en sådan aktivitet.
Vi började med att dofta och smaka av vinerna innan vi hade smakat på maten och i det första vinet identifierade vi båda två skumbanan, aprikos och långt in i eftersmaken även äpple. Ett rätt så fruktigt vin med andra ord. Smakerna kändes lite estriga men var ändå fina. I det andra vinet hittade vi ett antal lösningsmedel såsom doft av isopropanol och aceton. Inte på ett oangenämt sätt konstigt nog. Innan vi hade smakat på maten så fördrog vi båda två det första och lite billigare vinet men när väl maten intogs så var preferenserna de omvända och det dyrare vinet var klart mer passande. Maten tog också bort smaken av lösningsmedel.
