Jag hittade en låda med ananasmörad tjälknöl texmex-style i frysen. Den har legat där sedan vi sist käkade det. Jag var lite orolig att mörningsprocessen skulle ha fortsatt i lågt tempo i frysen, men så verkar inte vara fallet.
Tumregeln är att alla kemiska reaktioner, även de biokemiska som det handlar om här, fördubblas i hastighet var tionde grads temperaturökning. Det skulle alltså gå i runda slängar 1/8 så fort i frysen jämfört med i kylen (jämför +8°C med -20°C, alltså ~2^3). Dock gäller inte det där när man byter aggregationstillstånd på mediet, alltså går från flytande till fast form. Diffusionen saktar ner högst avsevärt genom isen och det styr också reaktionshastigheterna. Köttet var absolut inte för mört utan i allra högsta grad lika bra som när sist jag åt det. Det är så himla perfekt att ha sånt här i kylen.
Jag lät köttet stå i rumstemperatur så att det inte var så kallt, men jag värmde det inte på annat sätt. Till det drog jag ihop lite snabbinlagd rödlök (gjordes på morgonen) en tomatillosalsa och serverade till ris. Toppad med min heminlagda jalapeno. Den inlagda rödlöken gjordes i likadan lag som jalapenon, men jag hällde lagen kokhet på löken för att det skulle hinna bli klart till kvällen.
Tomatillo är kanske min nya favoritgrönsak. Så himla god. Vore det inte för att vi brukar vara borta så mycket på sommaren så hade jag lätt odlat det på balkongen.
Just det där att äta texmex med ris är ju väldigt vanligt i södra USA men jag kan faktiskt inte minnas att jag gjort det själv. Den senaste tiden har jag varit alldeles för insnöad på hemgjord tortilla, tacoskal och nachos men vi var mycket nöjda med ris också. Tomatillosalsan gjorde jag på samma sätt som innan men jag dundrade i habanero också och det fick som väntat en rätt tydlig effekt på styrkan. Det ska ju som alla vet bränna till rejält under svansen när man går på muggen dagen efter en lyckad texmex-sejour. Ris är däremot en av de bästa matvarorna, jämte feta mejeripodukter, att neutralisera chilistyrka med. Testa att byta ut brödet mot ris en gång vet jag, det är inte alls dumt, och då är inte ens jag någon stor älskare av ris.