Jag vill inleda med en offentlig ursäkt riktad mot mina och min frus kranskärl. Ta en god och kryddig färskkorv. Stek korven, skär ett snitt i den och sopa ner en massa ost. Slå sedan in korven i tortillabröd och fritera hela skiten. Ät med en majonäs- och baconbaserad sås.
När jag skriver det så hettar det till lite på kinderna av rodnad. Hur sjutton legitimerar man en sådan middag? Svaret är enkelt, det gör man inte. Jag kan i alla fall ursäkta ungefär 1 % av kalorierna med att jag är duktig på att gå till jobbet nu och det tar en timma enkel tur. Fast den kommande strandsäsongen är ju redan körd så det är bara att gasa på. Nästa säsong, då jävlar, i september börjar en stenhård diet på bulgursallad och rovor.
Äh, livet är för kort för bulgursallad. Ät crispy dog istället, Stenbäck hade varit på min sida. Nej jag överdriver såklart onyttigheten. Det här är absolut inte värre än en hamburgare med friterade pommes och säkert inte mycket onyttigare än smörstekta pannkakor med sylt och grädde heller.
För övrigt så kommer inspirationen till den här maten från en alldeles fantastisk blogg som jag nyligen hittade till. Det är en utrikiskt författad blogg som heter Homesick Texan. Vid rodret står en dam som heter Lisa Fain (älska henne ni också). Den är så otroligt bra och jag har redan hittat ungefär 900 grejer jag vill göra därifrån. Ikväll bytte jag dock ut hennes emulsionskorv mot en färsk chorizo, det är i princip den enda förändringen jag gjort. Såsen/dressingen ligger smakmässigt åt remouladehållet så det är nästan så jag skulle kalla den för en remoulade (som jag inte vet den korrekta definitionen på).
Du behöver för fyra portioner
8 goda färskkorvar (jag kör med Taylors chorizo)
200 g cheddar
8 mjuka tortillabröd av något slag (jag kör på hemtillverkade majstortillas som är små som attan så jag behöver 16 stycken)
olja till fritering
1 dl French’s senap (den där gula som finns på USA-hyllan i affären)
2 dl majonäs (jag kör alltid på Hellmans majonäs när det kommer till amerikanska grejer)
4 baconremsor, stekta och finhackade
1 jalapeno, finhackad
2 vitlöksklyftor, hackad
2 msk finhackad färsk koriander
salt och peppar
Gör så här
Blanda alla ingredienser till dippsåsen och ställ in i kylen så den får sätta sig lite.
Stek färskkorven. Jag brukar använda en tunn sticktermometer när jag gör det och se till att sluta steka när kärntemperaturen är 60-65 °C. Jag steker bacon samtidigt till den otroligt hälsosamma såsen.
Ett alternativ är att steka dem i ugnen på 180 °C, först tio minuter sedan vända korven och köra den tio minuter till. Det sista förutsätter att det är korv gjord i svinfjälster. Har man smalare eller tjockare korv så är det andra tider som gäller.
När korven är stekt och har svalnat lite så skär försiktigt ett snitt längsmed hela korven och stoppa i en rejäl ostbit i skåran.
Linda in korven i ett tortillabröd och fäst ihop den med tandpetare. Jag använder mina hemgjorda majstortillas och de är rätt så små, vilket betyder att jag behöver två per korv i det här fallet. Har man en relativt smal emulsionskorv och vanlig köpetortilla så räcker det med ett bröd per korv.
Nu är det dags att fritera (kranskärlen kräver det). Jag orkar inte ta fram fritösen för det här utan friterar i en traktörpanna. Hetta upp olja till 180 °C i pannan och stoppa i korven. Fritera tills tortillan har lite färg. Kör man för länge i fritösen så kommer osten börja rinna ur och det är skitjobbigt, så ta upp dem när de är krispiga. En fördel med de hemgjorda är att de krispar till sig väldigt fort. Låt rinna av på hushållspapper och dra ur tandpetarna.
Servera korv med sås och en massa sallad (samvetet!). Det passar väldigt bra med en guacamolevariant där avocadon och tomaten skärs i stora bitar (tomat, avocado, färsk koriander, limejuice och jalapeno). Jag brukar också vilja behålla stjälkarna från koriander i salladen för de är så himla goda.
Visst, maten är inte så nyttig men spring en sväng då för sjutton. Det är så otroligt gott så alla borde få äta det minst en gång. Genomarbetad skräpmat när den blir som bäst. Jag tvekade lite innan jag kategoriserade det som texmex, tänkte nöja mig med ”amerikanskt”, men samtidigt är det ju just den där oheliga alliansen av mexarmat som sunkats till i södern som är texmex.
Till det här dricker man en god öl också, annars kan det nästan vara. Onsdagsdekadensen får inte förstöras genom någon luthersk känsla av ingen-alkohol-en-vardag. Oerhört viktigt är också att man lyssnar på bra och svängig rock när man lagar maten. Kanske lite Danzig?